Zitas valpar 14 dagar

Det har varit en minst sagt intensiv vecka. Två valpkullar samt två högdräktiga tikar till hemma kräver sin uppmärksamhet och tid. När så plötligt något inte går enligt skolboken, ja då blir det bekymmersamt med åtminstone tiden. Sömnen får stryka på foten och efter ett par dygn blir det kännbart. Till alla er som hör av er och vill ha besked och veta mer – jag kommer att höra av mig, men just nu är det fullt fokus på livet hemma i valplådorna och jag måste prioritera hårt.

 

Zitas stora fina kull har dessvärre decimerats. Varje uppfödares mardröm. Fina starka valpar som plötligt bara inte vill mer. Två av Zitas valpar dog i helgen som gick, trots intensiva försök med nappflaska varje timme. Det är så sorgligt, men samtidigt bättre nu än när de är sju, åtta veckor eller ännu värre, efter att de flyttat till sina nya familjer. Kulle nbestår nu a de fyra töserna och två gossar.

 

Att vara uppfödare är verkligen inte alls någon dans på rosor, det vet man först när man provat på det man tror är ”allt”, så kommer det lite till….Att behöva ringa upp de som man vet alldeles nys fick det där efterlängtade samtalet och berätta att tyvärr…det blir ingen valp, det är något jag aldrig kommer att vänja mig vid.

 

Zita är en ömsint och omsorgsfull mamma som putsar och putsar och putsar så att valparna ser alldeles våta ut. Alla valparna är uppe och stapplar på rangliga ben och ögonen plirar grumligt.

 

Nu är det dags för avmaskning och kloklippning och i veckan som kommer så börjar även öronen att öppnas upp så att omvärlden ska bli ännu tydligare.

 

Namntema? Jodå även här har jag tema.

Zita, som mamma kallas, kommer från Felicitas, som betyder lycka.

 

Tikarna kommer därför att döpas till:

 

Hanarnas namn blir