UniQ

Dagen för avsked kommer någon gång för alla.
För dig kom den alldeles för tidigt.
Och anledningen var så oerhört smärtsam
Du blev så snabbt så svårt sjuk och hade det så jobbigt med din andning
Det var plågsamt att höra och känslan av hur förfärligt jobbigt det måste vara för dig var överväldigande.
Du fick all upptänklig och proffsig hjälp, men inför detta var vi alla tvungna att inse att det inte fanns mer att göra

Älskade underbara galna Bilbo, sju månader fick du och jag tillsammans efter att du lämnat din polispraktik.
Du fick bli jakthund och det med den äran.

Vilka minnen jag har med mig från din korta, alldeles för korta, tid med mig.
Vår första tid tillsammans där det gällde att jobba upp tillit och förtroende, hur vi tillbringade långa stunder vid havet där du fullkomligt vräkte dig i vågorna och simmade och simmade och simmade, trots kylan.
Hur du, totalt utan självbevarelsedrift, kastade dig in i de tätaste björnbärssnår och slånbärsbuskage, fullständigt hämningslöst och fullständigt lycklig.
Hur vi fick kämpa med din svans som i den varmaste sommaren i mannaminne var tvungen att amputeras. Hur du visade en sådan oändlig tillit till veterinären som gång på gång fick hjälpa oss med efterföljande infektioner.

Hur du älskade vattenspridaren och kastade dig in i vattnet gång på gång med ögonen lysandes av glädje.

Å så England, en resa jag aldrig kommer att glömma. En resa för din skull. Flera dagars intensiv jaktträning, dagar där allting föll på plats. Du stötte fåglar och fick apportera och du fick upp en sjusärdeles kondition.

Å alla jaktdagar som följde efteråt med fasaner och rapphöns och björnbär i massor. Allt som du älskade. Intensivt. För det var liksom du – intensiv.

Dessa minnen tillsammans med de fina mysiga stunder då du faktiskt också kopplade av i soffan på min arm är de jag vill minnas.

Underbara fantastiska galna hund – TACK för att jag fått vara med om dig. Du var verkligen UniQ på alla sätt.