SNUS 10 år

I december för 10 år sedan satt jag med ett litet svart knyte på en båt i full storm mellan Jylland och Själland. Lille Snus fick en annorlunda entré i mitt liv, minst sagt, eftersom båtturen avlöstes av bilfärd hemåt Skåne i snöstorm och sedan en veckas insnöad tillvaro på gården. Vi fick klättra ut genom ett fönster för kissrundor, eftersom dörrarna till huset var igensnöade!

 

När snön försvann först i mars så visste lilleman först inte var han skulle kissa – det var ju sååå länge sedan han såg barmark.

 

Lille Snus blev snabbt STOR – större än jag någonsin skulle gissat på. My little pony är ett av hans smeknamn. MEN VILKEN HUND! SÅ cool och så pålitlig och en sådan underbar arbetskamrat både i fält och på mitt jobb, där han trots sin ålder bjuder på lek och upptåg.

 

På andjakterna ligger han i och simmar och dyker tills han hittar det han blivit skickat på. Söken blir stora större och större när det behövs och han kommer alltid in med något – ibland till och med två änder på en och samma gång! 

I fält är han trygg att ha med och hans storlek gör att markeringar aldrig blir bekymmer eftersom han ser över det mesta! 

 

Det är en stor glädje att få följa några av hans valpkullar på nära håll och jag hoppas snart på ett litet barnbarn till honom och Flamma!

 

Mest av allt hoppas jag på många fler år tillsammans med honom, just nu känns han helt oumbärlig!