Sista veckan med gänget

Åtta rekordsnabba veckor har gått sedan Abbeys sista valpkull kom till världen.

Under dessa åtta veckor har vi lärt lärt känna denna dunderkäcka kull- vi är alla rörande överens om att det är det absolut mest ”busiga”kull vi har haft – positivt menat!

 

I veckan som gått har vi övningskört, besökt veterinären för vaccination och chipmärkning samt utökat bekantskapskretsen till kennelns största hundar. Mary har ju bott inne med valparna hela tiden och fram tills nu tagit ”ansvar” för de små.

I takt med att tänderna blivit vassare har Mary dragit sig tillbaka. Då träder tålamodets under in – pappa Boy.

Få hundar besitter hans orubbliga lugn och totala coolhet inför valparnas upptåg.

Han är verkligen fantastisk. Han och mamma Abbey har tillsammans gått in för gemensam vårdnad denna vecka.

 

Fantastiska är även ”ungdomarna” Qia, Snus & lille Muffins, som anpassar sig så hänsynsfullt till valparnas nivå, nåja nästan…

Det är en stor fördel att ha så många vuxna hundar att låta valparna bekanta sig med. De hjälper verkligen till med den första- och viktigaste  – socialiseringen och uppfostran.

 

Sista veckan med gänget är alltid full av motstridiga känslor – å ena sidan börjar svabbarna tröttna på att aldrig vila – å andra sidan svider separationsångesten.

Nu tillhör jag en lyckligt lottad uppfödarskara, som åter igen har fått finfina valpköpare. Det är en stor lättnad!

Alla valpar utom en hamnar i Skåne, lille MacKay Brown flyttar hela vägen upp till Värmland.

 

Först ut är lille (?) Churchill, som flyttar till grannbyn Blentarp imorgon.