När man bara vet….
Det var bara fråga om när
Och vem ska bestämma det?
Bestämma när någons liv ska avslutas
Det är min skyldighet – och det är din rättighet
Jag har lovat mig att aldrig låta någon av er förlora sin värdighet eller lida under er sista tid
Du visade mig helt plötsligt att du var redo
Jag såg det i dina ögon och märkte det i dina rörelser
Men jag var ändå inte beredd
Så svårt
Men så fick jag det finaste rådet till mig och när solen skymtade fram mellan de grå tunga molnen så bara visste jag
Nu var det dags
Hos våra fina omtänksamma veterinärer var allt förberett i rummet o du gick rätt in o la dig på den mjuka filten de lagt fram.
Din blick var så lugn och du var helt trygg
Inga ord behövdes
Vi visste alla
Efter att du fått den första sprutan som skulle göra dig trött tittade du uppfodrande mot hyllan med godis
Vår fina sköterska såg och tog omedelbart ner burken med godis så att du fick somna in med god smak i munnen
Du var med mig i 11 år
11 år av fina minnen
Den största av dem alla här hemma – på alla sätt och vis.
Pondus och otvivelaktigt ledarskap i flocken
Töserna var dina och speciellt Flamma
Tillsammans fick ni många fina snus-ungar och kommande år ska du få bli morfar
Alla jakter med dig har varit minnesvärda – den gången du första gången dök efter en and och simmade under vattnet tills du fick tag i den – å jag beredd att dyka efter för jag trodde du drunknat! Eller den där dramatiska nyårsafton då du slogs med en vildsvinsgalt i vassen på en fasanjakt
Din stora kropp har alltid varit stark och uthållig
Du har simmat och simmat och simmat efter änder, sökt i täta vassar och sedan simmat tillbaka till mig igen.
Alltid med en and i munnen
Nu blev din kropp plötsligt trött och du följde närmast pliktskyldigt med ut på promenad
Dina ögon sa mig att du var klar
En sista gång fick du träffa Flamma
Er kärlek till varandra har alltid varit rörande
Sida vid sida sprang ni en bit och sedan vände ni tillbaka till mig
Du orkade inte mer, men svansen viftade och du pussade på Flamma en sista gång.
På vårt jobb med svårt hjärnskadade patienter har du varit en källa till glädje – både genom ditt namn men främst genom din innerliga närhet och vilja att vara till lags
Du har guidat rädda patienter genom långa korridorer
Du har sprungit hinderbanor med ”stumma” ledsagare – stannat upp och väntat in ordlösa instruktioner- alltid med viftande svans.
Du har pussat och tröstat och lugnat
Du har med din stora kropp erbjudit stöd för dem som varit osäkra på benen och du har ”legat sked” med den som varit orolig och behövt närhet.
Det har aldrig behövts några ord – du har alltid bara vetat vad som ska göras.
Ditt obevekliga lugn och dina kloka ögon gjorde vår sista stund till ett fint minne
Samtidigt som solen gick i moln och himlen öppnade sig i ett ösregn tog du ditt sista andetag
Du fick solsken med dig upp till hundhimlen och du lämnar kvar solskenet i mitt hjärta
Tack för allt min älskade Snus
Du kommer alltid att finnas kvar i mångas hjärtan – i oändlig tacksamhet bevarad.
