Molly & Josh valparna 1 vecka
På självaste Valborgsmässoafton började Molly valpa, helt utan förvarningar. Åt som vanligt både till frukost och lunch, hängde med på promenader och strosade runt i trädgården tillsammans med de andra tikarna. När jag tycker att hon kan gå in i valprummet för att vila middag så gör hon det – och strax kommer en valp!
Ett antal timmar senare måste jag ta det tråkiga beslutet om att åka in till veterinär för att få hjälp, då det dröjer alldeles för länge efter att den andra valpen kommit ut. Ultraljudet hade visat på flera valpar och med vetskap om att det inte bör dröja alltför länge mellan valparna så visade det sig vara ett riktigt beslut, eftersom Molly behövde få hjälp med att få sammandragningar i livmodern. Strax efter en spruta kom valp nr 3 och sedan återigen flera timmars väntan.
Molly är en fantastisk mamma, som omedelbart och med fullständigt fokus och total oberördhet över att vi plötsligt är i ett akutrum och inte i vårt ”mysiga” valprum hemma, tar hand om sina små.
När natten börjar gå mot morgon vill veterinären göra kejsarsnitt eftersom kvarvarande valp inte mår så bra. Troligen kommer den inte heller att klara snittet. Jag tar då det svåra beslutet att inte snitta Molly med risk för att hon drabbas av infektion och komplikationer. Valpen kommer att komma ut ändå.
Å vilken tur att jag följde min magkänsla – sju timmar senare – hemma i vårt valprum – kommer sista valpen ut av sig själv – stor, stark och i allra högsta grad levande!
Vilken makalös upplevelse! Vilket Mirakel! Å det får såklart bli hennes namn!
En liten kull – men ack så kär, med vetskap om att det kunde gått precis på andra hållet.
Jag vet att ni är många som väntar på besked, många om få valpar. Jag kommer att höra av mig till er under helgen som kommer, allt för att vara säker på att de starka småttingarna fortsätter att vara starka.
