I dödens väntrum

Tillsammans har vi tillbringat åtskilliga timmar – de sista i någons liv – för att lindra ångest och smärta hos både den som är i livets slutskede och hens närstående.

Du har varit den perfekta kollegan, som utan ett enda ord vetat exakt vad som behövdes göras, var du skulle befinna dig och hos vem.

 

Spontant kröp du upp och la dig nära ansiktet, la ditt huvud nära personens kind och ibland slickade du en långsamt rullande tår.

Ibland, när du förstod att det behövdes så makade du dig upp på personens bröst för, för att underlätta djupa andetag och minska ångest.

Det var så fint att se och anhöriga påtalade ofta vilken minnesvärd stund de upplevde tillsammans med dig på platsen.

Flera efterlevande har velat komma på besök efteråt och har alltid haft med sig lite extra gott till dig. Du gjorde verkligen avtryck.

 

Så satt vi där igen – i dödens väntrum. Men denna gången var det inte för någon annan än för dig.

Så otroligt tungt och sorgsamt – men inte helt oväntat och absolut inte chockartat. Men lik förbannat så tungt och sorgligt.

Tårarna som rullade nedför mina kinder slickade du upp och trots att din kropp var svag, så makade du dig upp mot min kind, precis som du gjort så många gånger förr och la din kind mot min. 

 

Personalen som vandrade förbi oss där vi satt i korridoren och väntade, stannade till och jag såg att de blev berörda. Din kärlek var så tydlig så att den gick att se.

 

I 12 ½ år har du funnits vid min sida. Du har liksom alltid varit med.

Den mest lojala och hängivna av dem alla.

Alltid alltid alltid gjort ditt bästa.

Flerfaldig jaktprovsvinnare, mästerskapsvinnare och flera gånger placerad på cockermästerskapen trots så många jaktdagar och inte alltid så mycket tid för träning.

Du ville helt enkelt alltid göra rätt.

 

Tillsammans med ditt livs kärlek, om nu en hund kan ha det, fick du 18 valpar fördelat på två kullar. Det är en smått fantastisk prestation av en liten cocker.  Men han var också den enda du ville veta av. Trots att du bara fick två kullar, så kommer du för alla att vara den makalöst hängivna extramamman och på senare tid extramormodern som inget hellre ville än att få ta hand om alla valpar som fötts på gården.

 

Din omsorg och kärlek har varit rörande, liksom dina högst konkreta och tydliga gränsdragningar för både stora och små flockmedlemmar.

 

Saknaden efter dig är stor. Oändligt stor.

Lilla fina Tina – TACK för alla år, TACK för all kärlek och omsorg.

TACK för att du var med och startade upp hela hundverksamheten inom Malmö Stad och genom 10-talet år visat precis varför hunden är människans – och sjukgymnastens bästa vän. Helt utan ord – bara genom handling och total närvaro.

 

Jag som aldrig skulle ha en cocker smalt som smör i solsken den dagen du lämnades i min famn. Ett litet livligt svart knyte med pigga ögon.

Du har lärt mig så mycket och gett mig så många erfarenheter och upplevelser jag aldrig fått vara med om om det inte varit för dig.

För allt detta är jag dig oändligt tacksam.

 

Vila i frid lilla fina – ta hand om alla de våra.