Game over

Du var verkligen den vildaste valpen i lådan – ”henne får du behålla själv”.

 

Å vilket liv vi haft tillsammans – du har varit godheten och stabiliteten själv. Det vilda kom liksom av sig – eller så härbärgerade vi det väl tillsammans.

Aldrig aldrig aldrig en tass fel – inte på 11 år.

 

Å så fick du också avsluta dina dagar – med din tass i min hand.

11 år och nästan på dagen en månad fick vi tillsammans.

 

Att förlora två hundar inom loppet av 6 dagar är närmast ofattbart smärtsamt.

Å inom loppet av ett år har det varit alltför många; Bilbo, Molly, Tina, Toppen och så nu du älskade fina fina Game.

 

”Men du har ju så många kvar hemma” – det uttalandet visar för mig på så oändligt stor omänsklighet. Varje hund är för mig en egen individ med sin alldeles unika personlighet. Vi har tillbringat olika tid tillsammans och vare sig det är ålder eller olycka så minskar inte sorgen av en förlust – inte för mig.

 

Så många minnen tillsammans under våra 11 år – bara fina minnen. Resorna till England, jakterna i Danmark och Sverige med kungligheter och så många andra som du servat. Alla mässor som du varit det finaste föredöme för rasen.

 

De sista tre åren gick du och jämnåriga Nelli under benämningen pantertanterna. Vid 9 års ålder lyckades du till och med placera dig i vinnarklass – det ska liksom inte ens vara möjligt. Men med dig var allt möjligt.

 

Så trygg och så vänlig. Så otroligt älskvärd.

På jobbet fick du ofta träffa de mest oroliga och ångestfyllda patienterna. De som skrek av rädsla eller ibland smärta. Du bara visste vad du skulle göra för att minska deras plågor – du buffade dig in nära deras bröst eller la dig helt sonika över bröstet som för att ge en kram eller en tyngd som skulle skänka trygghet. Det var alltid lika rörande att se – du bara visste. Å det blev så rätt.

 

Å så var det de där sista plågsamma minuterna vi fick tillsammans innan du för alltid skulle få sova – du kände säkert på dig hur ledsen och tung till sinnet jag var. Du buffade dig in mot mitt bröst och la din tass i min hand. Dina andetag blev tyngre och tyngre och din sista suck var lång men tassen vilade alltjämnt i min hand.

 

Jag är så oändligt tacksam över den långa tid vi fick tillsammans.

Vi jagade in i det sista. Dagen innan nyårsafton gick vi vår sista jakt tillsammans – jag kände det på mig.

Det är ett så fint minne för det var en alltigenom perfekt dag.

Inte en visselsignal, inte en tass fel – högt tempo, mycket fåglar och fullständig stabilitet.

 

I pausen hoppade du upp för att ge mig en High Five – något som alltid väckte uppmärksamhet. Din tass i min hand

 

För dina fina valpkullar är jag dig evigt tacksam – de ska få fortsätta att föra dina fina gener vidare.

Det blev endast två kullar, för du var väldigt kräsen i val av hanhundar – som att du visste vem som passade dig bäst. För vilka valpar det blivit – så trygga, så vänliga, så stabila – precis som du.

 

Sov gott och tack för precis allt älskade Game

 

FTW Country Sports Gamekeeper 2009 03 21 – 2020 04 20