Doris & Flash valpar 1 vecka

I valprummet bor nu Doris tillsammans med sina småttingar. Värmen är högre därinne och lugnet lugnare. Det enda som hörs är valparnas förnöjsamma diande och emellanåt lite TV-brus så att Doris får lite ”sällskap”. Jag tror på vikten av en lugn och trygg start för valpkullen, inga onödiga störningar eller plockande med dem. Erfarenheter från den mänskliga neonatalvården visar att den nyfödda hjärnan inte mår bra av för mycket stimulans dvs ljud, ljus och hantering. Nu föds ju valparna med endast två sinne utvecklade; lukt och känsel, men jag tror på begränsad stimulans av dem med så här i starten. Dessutom så behöver mamma lugn och ro speciellt som hon inte är stadigvarande boende på gården.
Doris har dock acklimatiserat sig bra och är ”kompis” med alla de andra tikarna samt Snus, som bor inne i huset.
Valpkullen ja, den var verkligen jämn med samtliga valpar på 350 gram vid födelsen. I min värld stora cockervalpar, vilket visar på att de har haft det bra i mammas mage. Hur stora de blir som vuxna avgörs inte av födelsevikten.
Tillvaron i valplådan för de fem små utgörs av att sova och äta och sova och äta. Just ingenting mer… Det är ungefär samma för Doris, förutom att hon får lov att komma ut och rasta av sig ett par gånger om dagen. Å där är det full fart som gäller – som vanligt.
Doris och Flash fick tre hanar och två tikar, en av hanarna är brun liksom en av tikarna. Alla är tingade. Å till er som väntar på besked – jag hör av mig i veckan!