Springer | Cockerspaniel | Labrador

“Molly” Nettlefields Heather

Det var inte så här vår sommar skulle bli.

Vi skulle ju äntligen få njuta av lite lugn och kvalitetstid tillsammans. Du skulle få komma igång och göra det du älskade efter en lång mammaledighet.

Så blir det inte denna sommaren.

Det blir ingen sommar alls – inte för dig och knapp inte för mig.

 

Ett alldeles förfärligt chockerande och akut sjukdomsförlopp tog dig ifrån mig. Men inte bara mig utan din lilla tös som väntade hemma på att du skulle komma tillbaka, å dina hundkompisar som du månade om.

Du har lämnat ett fruktansvärt stort tomrum efter dig på vår arbetsplats där du har haft en stor roll såsom varande ”fotbollskompisen”, ”manglerskan”, ”bulldozern”. Du var verkligen din pappas dotter, han hade ju samma epiteter. Du skulle ju snart komma tillbaka efter din ”mammaledighet” och som du var efterlängtad.

 

Hur ska jag kunna förklara? Varför blev det på detta viset?

Inte ens våra superduktiga veterinärer kan förstå eller ge mig en förklaring.

Det gick helt enkelt inte att rädda dig, trots intensiva och omfattande insatser, och du fick somna in i min famn efter endast ett par timmars dramatiskt sjukdomsförlopp.

 

Ensam fick jag åka hem till vår lilla tös – Hope – kunde hon fått ett bättre namn?

Saknaden efter dina aningen klumpiga ömhetsbetygelser och ditt fasta tag om min underarm i en ömsint, om än ibland aningen hårdhänt, kärleksförklaring är enorm.

Faktiskt obeskrivlig.

Ibland vill jag skrika rakt ut – som Mattis gjorde i sagan om Ronja Rövardotter, när hans älskade Skalle-Per dog. DU FATTAS MIG!

 

Å nog fattas du alltid. Den sista av mina Boy-barn och så mycket lik din pappa.

På något sätt en dubbel sorg att mista även honom om igen. Du har varit en stor personlighet och en alldeles fantastisk mamma till dina valpar. En av de mest omsorgsfulla och kärleksfulla.

 

Till din grav är en vacker ros inhandlad- precis som alla de andra saknade så får du en alldeles egen ros. En som har en del symbolik med dig.

Din ros heter Astrid Lindgren för det finns – eller fanns – så mycket av hennes olika figurer i dig.

Om du inte ville göra någonting – så var det inte alltid du gjorde det utan du hittade en egen väg, precis som Lotta på Bråkmakargatan.

Du var kavat som lilla Kajsa, inte rädd för något.

Modig och framåt som Pippi – det fanns liksom inga som helst hinder för dig.

Tuff och robust som Karlsson på taket, men också samma vilja att vara i centrum – alltid.

Klurig som Kalle Blomquist – du gav dig aldrig på en apport. Fanns det ingen väg in i ett björnbärssnår så gjorde du din egen.

Det kärleksfulla och omsorgsfulla mödraskapet från Madickens och Saltkråkans världar – din hängivenhet i valplådan och perioden efteråt var alltid lika rörande att se. Nu äntligen skulle vi ju ha en egen tös kvar tillsammans…

Å så det otroligt sorgliga och smärtsamma från Bröderna Lejonhjärta, som också har ett sorgligt slut. Du togs ifrån mig, så abrupt och så absolut oväntat.

 

Älskade Molly – Voffor blev det på detta viset?

 

DU FATTAS MIG!

 

TACK för all du gett mig och alla andra genom alldeles för få år.

 

Vi ses i Nangilima.

Påskaharen lämnade ett jätteägg. Undrar just om Molly slukade innehållet helt själv???
Magen har blivit jättestor och jag hoppas nu på att allt går som vi önskar!
Till alla er som väntar – när valparna kommit så får ni besked först via hemsidan och sedan efter en veckas tid så hör jag av mig personligen.
Den som väntar på något gott….
Zita (C S Tullamore Dew) var ju först ut att paras i år. Zita är ett gudinnenamn på sanskrit, indiska, nämligen fruktbarhetens gudinna.
Å fruktbart har det verkligen varit i år! Jag är så otroligt tacksam för att alla parade tikar blivit dräktiga, sedan är det ju en lång bit kvar innan man vet hur allt går. Men det är ju alltid en god start.
 
Nu är även Molly konstaterat dräktig med superfina hanen DKFTCH Windarra Josh, som ju i sin tur är farfar till Exas kull och morfar till Zitas!
 
Mollys valpar är beräknade till v. 18. 
Under fullt snökaos började Molly valpa. När det snöar kaosartat i Skåne är det inte roligt. När ens svärmor samtidigt fyller respektfulla 90 år och ens tik börjar valpar och det är snökaos blir det kaos,
Speciellt som valpningen avstannade efter den första lilla knodden.
I värsta snömodden och med noll sikt styrde bilen kosan mot bästa veterinärgruppen i Tygelsjö där ett akut kejsarsnitt behövdes för att få ut de minst (!!)  sagt KOLOSSALA valparna.
Över 500 g stycket vägde de tre grabbarna som inte Molly klarade att få ut på egen hand. Den lilla minsta grabben, som kom i lådan hemma vägde blott 250 gram och såg ut som en liten mask bredvid sina bröder.
 
I tre veckor hängde han med lilla “d´Ártagnan”, men till slut så var det något som inte stämde och vi fick säga farväl till en av Musketörvalparna.
 
Idag säger jag grattis till Molly och GBFTCH Helmsway Hellraisers tre grabbar, Athos, Portos och Armamis.
Molly är på kärlekssemester de luxe – hos DKFTCH Windarra Josh af Blackmoore.
Hon kände sig onekligen som hemma efter förra årets besök hos kennelgrannen GBFTCJ Helmsway Hellrainer för det blev parningar direkt.
 
Om allt går som jag hoppas och flera med mig så blir det ett gäng svart & vita och brun & vita valpar i början av maj,
 
Vill du läsa mer om Molly & Josh så hittar du mer information under fliken Kullar/ Planerade kullar 2019.
Molly på gång

Molly på gång

För 6 år sedan fick Nelli sin första – och enda kull med Boy. Kvar på gården skulle Tistel (Thistle) och Nässlan bo. Så blev det inte. På grund av att jag blev svårt sjuk och fick tillbringa ett antal veckor på sjukhus så såldes “Nässlan” och blev Molly.
 
Ödet ville dock annorlunda och 1 1/2 år senare kom Molly tillbaka. Å vilken tur det var – jag fick en Boy fast i feminint format. Samma frimodiga, lite buffliga och självklara sätt som sin pappa, samma tryck och power i sitt sök och superstarka mentalitet.
Två fina valpkullar har det blivit efter Molly och förhoppningsvis kommer hon snart i löp för ännu en. Från första kullen har C S Grouse placerat sig på öppenklassprov och flera av avkommorna är på väg mot start! 
 
GRATTIS till syskonen i Nettlefields-kullen.

 
I onsdags (7 mars) kom de – Molly och Wills efterlängtade valpar. 
 
Att vara uppfödare är inte alltid en dans på rosor, många beslut ska tas och inte så sällan ställs man inför svåra ställningstagande gällande liv och död under själva födelseprocessen.
 
Efter att Mollys första valp kommit ut tog det väldigt lång tid innan något nytt värkarbete kom igång. När krystvärkarna äntligen satte igång så kom det ingen valp, trots bra styrka och kraft från Molly. Något stämde inte så fick jag helt enkelt åka in till veterinären.
 
TACK och lov för att jag har världens bästa veterinärklinik – Veterinärgruppen i Tygelsjö, som stod redo och tog emot både Molly och mig på bästa sätt. 
Efter ett akut kejsarsnitt kunde jag äntligen andas ut – valparna levde och Molly mådde efter omständigheterna väl.
Den minsta hanen var den som kom först hemma i valplådan och den största – som vägde 500 g – var den som blockerade vägen för de andra lika stora brorsorna.
 
Åter igen hamnar man i en speciell situation – en liten kull och endast hanar – och såå många som vill ha valp! Givetvis blir en del besvikna över att inte få någon valp och det är aldrig roligt att behöva lämna ett sådant besked. Jag vill ändå passa på att tacka alla er som fått besked om att ni inte kan erbjudas någon valp ur denna kull för er förståelse och även för att ni väljer att vänta in de andra planerade kullarna på kenneln.
 
Å när jag ändå passar på att tacka – så mitt allra störta och innerligaste tack till leg vet Adrian Gurban samt alla töser på Veterinärgruppen i Tygelsjö – ni är bara BÄST!
Plötsligt händer det – snön vräker ner över Skåne!
För Alba, Prima o Vild är det ju första gången de upplever snö och det är alltid lika roligt att se deras översvallande glädje över att pulsa fram genom all snö.
Skåne blev – som vanligt när det kommer snö – fullständigt lamslaget och med anledning av gårdens placering i en liten dal, så har vi varit insnöade i ett par dagar!
 
Detta uppskattas mycket av alla hundar, som får långa promenader i djup snö och sedan härlig vila framför brasan i köket.
Den sista mars 2016 födde Molly en fin valpkull, sin första tillsammans med superhanen SFTCH Sv mästerskapsvinnare 2017 DKFTCH  DK mästerskapsvinnare 2016 Flushmore Pepper. 
Sex tikar och en hane blev det. Fine hanen Kilt drabbades dessvärre av en fruktansvärd åkomma som gjorde att jag var tvungen att låta honom somna in strax innan han blev 8 veckor gammal. Ett fasansfullt beslut, men det enda rätta.
 
De övriga töserna har varit friska och starka och suveränt duktiga. Jag är så himla stolt över hur ni har utvecklat dem och även över hur ni har valt att åka hur långa avstånd som helst för att vara med på kurserna. RESPEKT till er alla från Västergötland, Småland och Halland!
 
Efter 1 ½ års kurs är det dags att avsluta och VILKEN avslutning som bjöds! Strålande vackert väder, om än med bitande kall skånevind – finfina spanielmarker och en sjusärdeles middag med övernattning och spa på Cocoon Meetings utanför Degerberga.
 
TUSEN TACK till er alla för denna tid och för en helt igenom fantastisk helg tillsammans!
Nu har det gått lite mer än fem veckor sedan Snus och Flamma hade sina rendez-vous och det ser ut att ha lyckats!
Flammas tidigare smärta mage är numera generöst tilltagen och jag hoppas på en stor fin kull någon gång vecka 10.
 
Väldigt tätt på Flamma och Snus så parades Molly med Will på Jylland. Jag vet att ni är många som väntar på denna uppdatering, men jag vill inte var för snabb med att väcka förhoppningar.
Även Mollys mage ser ut att ha antagit större proportioner så jag vågar nu säga att jag är övertygad om att även hon är dräktig!
Molly valpar troligen även hon vecka 10!
 
Bilderna nedan är från Mollys kull 2016 med SFTCH DKFTCH Flushmore Pepper och Flammas kull samma år med Snus.