Springer | Cockerspaniel | Labrador

Kull Molly + Will 2018

Under fullt snökaos började Molly valpa. När det snöar kaosartat i Skåne är det inte roligt. När ens svärmor samtidigt fyller respektfulla 90 år och ens tik börjar valpar och det är snökaos blir det kaos,
Speciellt som valpningen avstannade efter den första lilla knodden.
I värsta snömodden och med noll sikt styrde bilen kosan mot bästa veterinärgruppen i Tygelsjö där ett akut kejsarsnitt behövdes för att få ut de minst (!!)  sagt KOLOSSALA valparna.
Över 500 g stycket vägde de tre grabbarna som inte Molly klarade att få ut på egen hand. Den lilla minsta grabben, som kom i lådan hemma vägde blott 250 gram och såg ut som en liten mask bredvid sina bröder.
 
I tre veckor hängde han med lilla “d´Ártagnan”, men till slut så var det något som inte stämde och vi fick säga farväl till en av Musketörvalparna.
 
Idag säger jag grattis till Molly och GBFTCH Helmsway Hellraisers tre grabbar, Athos, Portos och Armamis.
I mars månad föddes Mollys andra kull – de tre musketörerna. Dessa har nu blivit 9 månader och det är dags att starta upp grundkursen.
I Skåne och Halland bor Armis och Porthos och långt uppe i Jämtland bor Athos.
Pappa heter GBFTCH Helmsway Hellraiser och bor på Jylland på kennel Blackmore.
 
Grabbarna, som föddes stora (500 gram!) har verkligen vuxit till sig och börjar bli både muskulösa och maskulina. Det är mycket motor och vilja och stark apporteringslust. Athos apporterar alla olika skogsfåglar, till och med tjäder! I Skåne hr vi än så länge bara testat på and, fasan och hare.
För snart 8 månader sedan kom de tre musketörerna till världen. Ja de kom som fyra men lilla lilla “D’Artagnan” klarade sig ju tyvärr inte.
Aramis och “Tudor” träffar jag regelbundet och Porthos, som numera kallas Ciero bor ju uppe i Norrland.
Pappa heter GBFTCH Helmsway Hellraiser och är det något de ärvt från honom så är det nog både hell och race…. Tuffa starka grabbar med MASSOR av power och vilja.
Det blir spännande att följa er framöver!
De tre musketörerna har nu blivit stora grabbar med gluggar i munnen efter tappade tänder. Fulla av liv och bus, men ändå receptiva för inlärning och “formning”.
Från norra delarna av vårt land kommer synnerligen uppskattade och härliga rapporter från C S Athos, numera Ciero, som lever i sällskap med en massa stora gråhundar!
Även om tiden går fort kändes det som länge sedan vi träffades. Musketörbröderna Aramis och Porthos (numera Tudor) har vuxit rejält och visar mycket gott gry. Apporterar gärna och med hög fart och älskar att ge sig in i buskaget.
Den norrländska brorsan Athos – numera Ciero – visar också framtassarna bland alla gråhundar i familjen! Redan med ripa i munnen! TACK Tommy för dina foto!
Två av tre valpar kom äntligen tillbaka hem för sin första valpträff. Grabbarna har verkligen vuxit och blivit superfina. Totalt orädda och obekymrade, jättefin kontakt och härlig apporteringslust. Sååå kul det ska bli att följa dessa musketörer.
 
Grabben Athos i norr, kallas numera Ciero och lever tillsammans med ett antal gråhundar. Husse är riktigt nöjd med honom och hans egenskaper, vilket gör mig extra glad då Tommy haft några av Cieros mycket äldre släktingar i sin ägo i början av 90-talet!
 
Era VIP-sidor är nu aktiverade och lösenordet kommer på er Facebooksida.
Nu har Mollys valpar varit i sina nya familjer i en vecka eller strax under. Alla rapporter från de nya hemmen har varit positiva och härliga att läsa.
 
Första valpen att lämna boet var Athos som flyttade ända upp till Norrland för att jaga ripa och skogsfågel. Det är min stora övertygelse att vi kommer att återse Athos med sin nya husse Tommy, både i Skåne och på hemmaplan.
 
Inte fullt lika långt flyttade Aramis. Han bor i Svedala med sin nya familj, där han enligt uppgift bott in sig mycket snabbt.
 
Sist ut var Porthos, som reste till Halland med sin matte Rebecka. Både Aramis och Porthos kommer jag att återse på kurser vilket känns mycket bra.
 
Molly har fått massor av motion och extra stimulans för att börja komma i form. Hon har fullt upp med att hålla kolla på Flammas småttingar, så att säga att hon saknar sina är nog att ta i…..
 
Jag önskar er all lycka till och jag vet att valparna har det bra.

En för alla, alla för en

 
Sista veckan med Mollyvalpsgänget har gått i raketfart. Så mycket har hänt och så lite tid över för att delge allt!
Grabbarna har utvecklats massor av all utevistelse och de har även fått umgås med en större skara av mina hundar. Vild och Tina är ju de vanliga sällskapen, men nu har även Alba och Diva fått hjälpa till med passning och fostran.
 
Övningskörningen gick jättebra. Alla låg med Molly och somnade innan vi lämnat gårdsplanen.
De förefaller vara trygga och coola med det mesta de här grabbarna. 
 
En del av mina patienter har varit på besök och rullstolar, rullatorer och annorlunda händer och röster vara så spännande att utforska. Det var så himla kul att se hur Molly sken upp av att få träffa sina “arbetskamrater” efter en lång mammaledighet.
 
Nu väntar de allra sista dagarna av avsked, något jag tycker blir svårare och svårare. Även om vetskapen att alla grabbarna kommer i fina och kärleksfulla hem är det alltid sorgligt att skiljas åt.
Vilka grabbar!
Vilket ös!
Så coola och obekymrade!
 
Senaste veckan har varit händelserik med besökare och efterlängtade utevistelser. Jag har nog aldrig varit med om mer obekymrade valpar. Första utevistelsen brukar vara förenad med viss tveksamhet inför trappan, nytt underlag under tassarna, alla dofter och intryck men dessa grabbar – icke – full fart framåt!
De kastar sig in i rabatter och ris och snår – testar nässlorna – kliade som tusan, men morsan är ju där så då går vi också!
 
Bonusmamma cocker-Tina är ett formidabelt under av tålamod och till stor hjälp i fostran av dessa självsäkra grabbar. Mamma Molly är en superb lek-morsa men Tina är mer principfast och läser paragraferna för grabbarna när det behövs!
 
Kingsmoors populära valpfoder med fiskmat serveras nu tre gånger om dagen och då visslar jag inkallningssignal, något som ger en blixtsnabb respons.
 
I veckan som kommer väntar ny avmaskning, kloklippning, bilåkning samt massa besök bland annat från mitt jobb!
Vilka underbara fullständigt supercoola spanielgrabbar!
De första stunderna utanför valphagen var heltigenom så självklara och utan någon som helst skepticism. Allt ska undersökas, vattenskålen ska badas i, bäddar ska dras i och skåpsdörrar ska öppnas.
Mamma Molly älskar denna ökade rörelsefrihet och bjuder upp till lek – det är en poppis mamma!
 
Första valpköparbesöket har varit här och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet! Å det är verkligen svårt att inte känna kärlek till dessa tre musketörer.
Förhoppningsvis blir temperaturen lite varmare och vindarna lite mildare så att vi kan börja bekanta oss med utomhusmiljöerna kommande vecka.