Springer | Cockerspaniel | Labrador

Kull Molly + Josh 2019

Så blev det riktigt tomt till slut. Bara mina egna småttingar kvar. Efter en vår med mycket kravallstaket och tidningspapper är det märkligt att inte längre lyfta knäna till hakan när man ska ta sig fram genom huset eller börja dagen med 2 timmars sanering.
Det är mycket jobb med att ha valpar, mycket städning, mycket oro men också fantastiskt mysigt och känslosamt.
Det blir också väldigt känslosamt med alla avsked och Mollys valpar var verkligen inget undantag.
Först ut var lilla C S Charity, som nu bor på Öland och kallas Maya.
Sedan reste gossen C S Faith till Göteborg och blev Max.
Sist ut var C S Miracle, som precis som i starten var sist ut. Hon flyttade också längst bort, till Stockholm, där hon numera lystrar till Birdie.
Kvar är lilla Hope, som jag såklart ska leva upp till sitt namn, för det känns passande. Hon har nu Gnista att tampas med, något hon gör med total inlevelse.
Jag vill passa på att önska alla valpköpare LYCKA TILL med era juveler och samtidigt också rikta ett STORT TACK till pappa Kjell, som under hela våren stöttat upp och hjälp till med allt från valpfödsel till sopor.
Likaså vill jag också tacka alla gamla som nya valpköpare som samlat på och bidragit med tidningar till alla valphagar. Utan er hade denna vår inte avlöpt lika smidigt! Å så sist men inte minst Fia, min fantastiska webmaster som uppdaterar mitt i nätterna och kommer med fina återkopplingar!
Den ofrånkomliga och – i b l a n d efterlängtade – sista veckan med småttingarna är nu till ände. Valparna har börjat lämna boet – och tomt blir det.
Efter en vår med flera valpkullar, många valpar och ännu flera valpköpare är det närmast en ödslig känsla som infinner sig när man inser att det inte ska komma besök varje kväll, varje vecka längre….
 
Mollys små har haft en underbar sista vecka tillsammans. Vädret har varit varmt och gott och de har tillbringat dagarna och kvällarna ute på innergården eller i trädgårdens olika hörn tillsammans med mamma, extramamma Tina samt även Diva, Flamma, Funny, Toppen, Vild och lilla Gnista.  De är alltså väldigt vana vid stora och vuxna hundar. Inget verkar rucka på dessa valpars coolhet – utan att vara dumdristiga är det väldigt framåt och orädda.
 
Motoriken har “tränats” på mina olika “valpgym” med klätterställningar, balansplattor och kluriga hinder. Det är fantastiskt vad naturen kan erbjuda bra stimuleringsmöjligheter! Jag är övertygad om att det för valpar, liksom för oss människor, är extra bra för hjärnan med mycket motorisk stimulans.
 
Veterinärbesiktningen tog sin lilla tid då alla sköterskor – och även flera av klinikens veterinärer – ville kela och gosa med godingarna. Full pott för alla på besiktningen och även för bilåkningen, som de sovit sig igenom.
Tur var väl det för att valparna har ju lång väg till sina nya hem och familjer.
 
De fyras gäng kommer nu att splittras och sprida sig över hela Sverige. Jag är övertygad om att de kommer att få det superbra i sina nya familjer och att vi kommer att ses igen, även om avstånden är långa.
 
 
 
Sju veckor – och lite till – har nu gått sedan Valborgsmässoafton och den långa väntan på Molly & Josh valpar.
Den sista av fem kullar denna våren och en så totalt okomplicerad tid tillsammans med de fyra godingarna.Molly är en enastående mamma. Å de andra mammatikarna är otroligt tålmodiga med de små ettriga pirayatänderna. Extramamma – cocker-Tina vakar över småttingarna och speciellt när grabbarna Snus och Toppen är med. Det får inte bli för vilt!
 
Likt mamma Molly och morfar Boy är de små totalt orädda och visar stor nyfikenhet på allt som är nytt. Jag hoppas verkligen att dessa egenskaper fortsätter att utvecklas.
 
Sista avmaskningen är gjord och klorna klippta för sista gången. Våra sista gemensamma dagar är fulla med midsommarfirande och förhoppningsvis utelek innan det är dags att ta farväl.
 
C S Charity (Kärlek) flyttar till Öland
C S Faith – (Tro) flyttar till Göteborg
C S Miracle flyttar till Stockholm
C S Hope stannar hos mig.
 
Stor spridning på valparna, men så fina hem. namnen kunde inte passat bättre – för både valpar och familjer!
Nu börjar det där läskiga hjulet rulla på fortare och fortare. Alldeles för fort faktiskt. Vi håller ju liksom precis på att lära känna varandra – jag och Mollys knubbisar.
De är så positiva, nyfikna och framåt – lite som tredjebarnet….inga problem liksom, vi har ju gjort det här förut!
 
Dagarna spenderas utomhus på innergården i sol, skugga och lä med mamma M hoppandes in och ut för lite mellanmål och lek. Tidiga morgnar och kvällar är vi i trädgården tillsammans och lyssnar på näktergalen och göken. Harmoni. Härligt.
 
Molly är en suverän mamma, omsorgsfull, uppmärksam, lekfull men ändå bestämd och fostrande. 
Varje gång vi går till en ny del av trädgården så visar hon dem runt och liksom nästan guidar dem i hur man kan göra vissa saker med vedstubbarna eller vattenkärlen.
 
I helgen blir det klart vilken av valparna som flyttar vart. Spännande tider och sedan är vi på upploppssträckan då inte heller dessa valpar så länge till är mina…
 
ÄNTLIGEN sol, värme och plats för småttingarna ute i ena lekhagen på innergården. Å vilken glädje att se Mollyvalparna – kosläpp är ingenting jämfört med de krumbukter och tafattlekar som utspelade sig på den stora lekplatsen!
Uthålligheten är dock fortfarande inte så lång, så det är skönt att ha olika kojor att däcka i.
 
Mamma Molly uppskattar också större lekyta och framför allt älskar hon att få spendera tid med de sina ute på gräsmattan. Här hämtar hon fram leksaker eller ben som hon försöker få igång valparna med och sedan börjar hon fostra dem efter konstens alla regler. Så fint att se.
 
Det första besöket har varit och hälsat på och till helgen träffar vi ytterligare en ny familj, även de långväga. Varmt välkomna!
 
De små (eller ja så små har de ju egentligen aldrig varit) liven har kommit lite på undantag på hemsidan, men nu ska det bli ändring på detta. 4 veckor har passerat sedan den något märkliga och nervpressande ankomsten.
Om detta har de små aldrig tagit någon notis, utan lever livets glada dagar, numera utanför valprummet i husets hjärta -köket.
 
Den sista valpen att födas, C S Miracle, fortsätter att förvåna. På dag 17 klättrade hon över valplådan och på dag 18 hade hon kravlat sig ut ur själva valprummet! I köket har de alla fyra kommit till ro (?) – om man nu kan säga det om en spaniel. Det är dock fortfarande mycket skalman-tillvaro, dvs äta och sova med lite lek däremellan.
 
De är mycket benägna på att bära runt på leksaker och har även börjat leka med varandra. De är nyfikna på livet utanför sin egen valphage och särskilt mycket uppmärksamhet får förstås lille Flash jr när han står och kollar in de ännu mindre fläckiga.
 
Första avmaskningen är gjord, klorna klippta, tänderna uppkomna och första smakportionerna av nötfärs är serverade och snabbt uppätna. Molly är en toppenmamma, cool men uppmärksam och omsorgsfull och full av mat.
 
Namnen? Jodå, de kom till mig där på golvet på djursjukhuset mitt i natten när jag inte visste hur det skulle bli med nr 4. Så TRO, HOPP och KÄRLEK kändes naturligt som tema.  Å morgonen efter så kom ett levande MIRAKEL.
 
COUNTRY SPORTS TRUST
COUNTRY SPORTS HOPE
COUNTRY SPORTS CHARITY
COUNTRY SPORTS MIRACLE
 
Tiken C S  Hope stannar hos mig. Övriga valpar är tingade för alla er som undrar.
 
På självaste Valborgsmässoafton började Molly valpa, helt utan förvarningar. Åt som vanligt både till frukost och lunch, hängde med på promenader och strosade runt i trädgården tillsammans med de andra tikarna. När jag tycker att hon kan gå in i valprummet för att vila middag så gör hon det – och strax kommer en valp!
 
Ett antal timmar senare måste jag ta det tråkiga beslutet om att åka in till veterinär för att få hjälp,  då det dröjer alldeles för länge efter att den andra valpen kommit ut. Ultraljudet hade visat på flera valpar och med vetskap om att det inte bör dröja alltför länge mellan valparna så visade det sig vara ett riktigt beslut, eftersom Molly behövde få hjälp med att få sammandragningar i livmodern. Strax efter en spruta kom valp nr 3 och sedan återigen flera timmars väntan.
Molly är en fantastisk mamma,  som omedelbart och med fullständigt fokus och total oberördhet över att vi plötsligt är i ett akutrum och inte i vårt “mysiga” valprum hemma, tar hand om sina små.
 
När natten börjar gå mot morgon vill veterinären göra kejsarsnitt  eftersom kvarvarande valp inte mår så bra. Troligen kommer den inte heller att klara snittet. Jag tar då det svåra beslutet att inte snitta Molly med risk för att hon drabbas av infektion och komplikationer. Valpen kommer att komma ut ändå.
Å vilken tur att jag följde min magkänsla – sju timmar senare – hemma i vårt valprum – kommer sista valpen ut av sig själv – stor, stark och i allra högsta grad levande!
 
Vilken makalös upplevelse! Vilket Mirakel! Å det får såklart bli hennes namn!
 
En liten kull – men ack så kär, med vetskap om att det kunde gått precis på andra hållet.
Jag vet att ni är många som väntar på besked, många om få valpar. Jag kommer att höra av mig till er under helgen som kommer, allt för att vara säker på att de starka småttingarna fortsätter att vara starka.
 
Det har varit lite lugnt på hemsidan ett par dagar, dock inte hemma. Här är det fullt upp, både natt och dag. Valborgsmässoafton kom Molly o Josh småttingar och det var en inte helt okomplicerad valpning, men alla mår bra och läget känns än så länge stabilt.
Jag kommer dock att dröja in till nästa helg innan jag hör av mig till alla er som väntar – jag vet – jättelång tid, men – den som väntar på något gott….